Direktlänk till inlägg 23 september 2016
Torsdag. Idag har jag vid flertalet tillfällen funderat över hurvida jag är en bra förälder eller ej. Jag tror (iallafall hoppas) jag inte är ensam om detta. Fler småbarnsföräldrar, iallafall mammor, tror jag någon gång ibland känner sig dålig eller osäker på sin prestation innan ens förnuft kommer och tar över och det helt plötsligt känns bra igen! Man, eller iallafall jag, har en förmåga att jämföra mig med andra plus att det finns ganska så mycket tyck och tänk från diverse olika håll som man påverkas av.
Första situationen uppstod då jag skulle få Caspian till att sova på förmiddagen. 1. Jag har inte lärt honom att somna på egen hand i sin egna säng! 2. Han är helt beroende av att få ligga i vår säng med mig bredvid för att kunna somna. Dock idag stökade han så mycket att jag gav upp. 3. Som väldigt ofta är jag beroende av vagnen för att få honom att somna och sova ordentligt. Så också idag.
Andra situationen uppstod då Caspian sov i vagnen ute på altanen på vår baksida och jag var inne och städade nedervåningen i huset. Mitt i dammsugandet slår det mig: Herregud, om han vaknar hör ju inte jag om han gråter! Ska han behöva ligga där och gråta tills jag stänger av dammsugaren och hör honom? Så oansvarigt!
(Nu blev det så att jag typ varje minut stängde av för att lyssna om jag hörde något eller ej men han sov fridfullt tack och lov).
Tredje situationen uppstod då jag skulle ge honom lunch och ställer fram hans tallrik med mat. Han klaffsade runt med händerna och slängde sedan tallriken i golvet och maten flög ut lite här och där. Jag har inte lärt honom bordsskick och han kan definitivt inte äta på egen hand - vare sig med fingrarna eller med sked.
En annan gång, då jag ofta kan känna mig misslyckad som mamma, är när han ska nattas på kvällen och sova under natten. Som jag skrev - han somnar inte på egen hand i egen säng utan är beroende av att dricka välling i vår säng tätt intill antingen mamma eller pappa (vissa kvällar oss båda). Ofta stökas det en stund då han inte vill ligga still utan det slutar med lite gråt och skrik också innan han väl sover och vi lyfter över honom i hans egna säng. Han sover inte en hel kväll och en hel natt utan vaknar alltid ett par gånger och behöver tröstas för att somna om. Nog för att jag vant av honom från amningen men nu är han beroende av välling 1-2 ggr per natt....
Ja, det finns helt enkelt stunder då jag faktiskt rent av kan bli lite låg och känna att jag inte lyckats i mitt föräldraskap det här första året. Detta innan, tack och lov, mitt förnuft och den kloka delen av min hjärnhalva tar över, ruskar om mig och säger "Men herregud flicka!!! Ingen är perfekt. Man kan inte lyckas med allt! Det finns massor med bra saker att räkna upp där du är en toppenmamma!" Och ja, börjar jag lista det som jag tycker ligger på plussidan känns det genast bättre.
1. Jag ger Caspian massa kärlek.
2. Jag ger Caspian trygghet.
3. Jag är engagerad.
4. Hans behov kommer först.
5. Vi har fasta rutiner vad kommer till mat- och sovtider.
6. Jag leker mycket med honom.
7. Vi skrattar och ler tillsammans varje dag, flera flera gånger om dagen.
8. Jag tar dagligen ut honom så han får frisk luft.
9. Jag ser till så han får träffa familjen mycket och får en nära och fin relation med dem.
Man får helt enkelt göra sitt bästa och inse att alla barn är olika och ingen förälder är perfekt. Älskar man sitt barn och visar det med handling mer än med ord tycker jag det räcker långt!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | 4 | ||||||
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 | |||
12 | 13 | 14 |
15 | 16 | 17 | 18 |
|||
19 | 20 | 21 |
22 | 23 | 24 | 25 |
|||
26 |
27 | 28 | 29 | 30 | |||||
|